Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lång stund, förrän en orolig känsla dref honom upp
och förmådde honcm att göra en vandring genom
skogen rundtomkring hemmet, för att undersöka, om allt
var tryggt och säkert. Den unge bondsonen
vandrade på sin ärfda jord, hvarje Ögonblick fruktande
att se den beträdd af en fiende. Denna jord var nu
för hans redliga hjerta så mycket heligare, som hans
boning hyste en gäst, för honom dyrbarare än allt
annat på jorden, ehuru denna känsla ännu låg dunkel
och outredd i hans inre. Pavo hade beväpnat sig
med sin lodbössa, husets dyrbaraste husgeråd,
förfärdigad t af den gamle fadren sjelf, och som i hans liksom
i sonens händer redan varit många björnars bane. Med
lätta steg smög Pavo mellan klippor och furustammar,
tills han ankom till den af honom sjelf 3å listigt stängda
vägen. Här nedlade han sitt öra till marken, för
att lyssna. Stormen hade upphört, allt var tyst;
endast några ekorrar gnagde i furutopparna, och en
enslig talltrast höjde sitt behagliga qvitter.
Himla-hvalfvets rodnad förkunnade, att den kofta natten
var slut. Pavo uppklättrade i en tall, för att vid
första dagningen kunna se sig så vidt omkring som
möjligt.
Hans öfvade öga öfversåg intet föremål inom den
vidsträckta horisonten. Hvarje punkt af dimma, hvarje
den minsta förändring af de honom så välbekanta
trädtopparna skulle han bemärkt; hvaije ljud
uppfångades af hans lyssnande öra. Han såg på Wangovesi
en båt, som styrde mot Kuru, hvars klockstapel syntes
på afstånd emellan träden. På landsidan förmärktes
ingen rörelse.’ Han steg derföre ned och begaf sig
till kapellet.
Fanjunkar Roth lemnade båten och sina
följeslagare vid stranden samt begaf sig till den bestämda
mötesplatsen. En gångstig förde honom till
landsvägen; som genom den täta skogen slingrade sig fram
till kyrkan. Hastigt blef han mellan träden varse
ett föremål, som på en gång spände hela hans
uppmärksamhet. Det var en kossack. Genast var Roths
beslut fottadt. Kossacken var ensam, således skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
