Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på vagnen, emedan hon ämnade åka sjelf jemte Maria.
Kokerskan och pojkarne fingo anvisning af ett par
adjutanter att taga platser på en annan trossvagn,
som tillhörde staben. Särskildt afdelades några man
att såsom bevakning medfölja dessa vagnar, hvilka
skulle resa förut till Kolding.
Så snart Dolores anvisat Maria plats i
vagnssätet och intagit sin vid hennes sida, fattade hon sjelf
tömmarne, helsade artigt på några officerare, som stodo
utanför öfverstens dörr, och ilade bort från byn utåt
vägen. Maria kände sig besynnerlig till mods då hon
i raskt traf flög förbi Christiansfeld, det kära hemmet.
Men hon vågade icke tänka på ens ett ögonblicks
dröjsmål, ty Dolores hade tillstyrkt henne att kasta
en tät släja öfver sig för att icke blifva igenkänd.
Denna slöja var också för Maria kärkommen, emedan
hon bakom densamma kunde bättre dölja sina tårar.
Hemlös och fridlös är för en q vinna hennes bittraste
känsla. Det är till ett hem hon längtar tills hon
funnit ett sådant; och frid är den njutning hon der mest
älskar. Maria kände sig ett rof för saknaden af hem
och frid, ty ehuru hon bemödade sig med alla
själskrafter att upplyfta sitt hjerta till fullkomlig
förtröstan på Försynen och undergifvenhet under dess
skic-kelse, skälfde dock medvetandet af hennes qvinliga
svaghet i djupet af hennes bröst.
Emellertid flögo de raska hästarne snabbt framåt
vägen. Bedan efter en timmes fard begynte tinnarne
af Koldings slott att synas öfver parkerna. Ju närmare
man nalkades, ju skönare visade sig den stolta
byggnaden på sin höjd ofvanför den lilla staden, till d ess
slutligen hela landskapet framträdde i full skönhet,
återspegladt i den klara KoldingQorden, der några få
segel sväfvade liksom nedblåsta äppelblommor på ett
fönster.
Maria slog sin slöja tillbaka vid anblicken af den
sköna utsigten, men hennes känslor varo icke bildade
att njuta af naturens skönheter. Hon hade genom den
ensidiga uppfostran i Christiansfeld lärt att beständigt
misstro sig sjelf och sina egna känslor. Derföre fruk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
