Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sade han, “och ni har tyckts också fösta er vid mig.
Jag anser er för en ädel svensk, som väl geraa går
några faror till mötes, när det gäller fäderneslandet.
Jag vill skänka er ett förtroende, sådant, som ni måste
finna att jag endast skänker åt en man, for hvars
karakter och tänkesätt jag hyser den största högaktning.
Men dertill är icke tid nu. Vill ni emellertid, jag
icke blott frågar det, utan begär det tillika, vill ni
så fast tro på redligheten af mina afsigter och
klokheten af mina planer, att ni utan ytterligare tvekan
följer mig, äfven då min väg* icke blott synes, utan
verkligen är farlig? Vågar ni lita på mig, att jag icke
för er på andra vägar, än hederns?“
Eneman besinnade sig icke länge, utan räckte
honom handen. “Här har ni min hand!“ sade han.
ger den, såsom jag bör, utan vilkor och med
fullt förtroende. Men tillåt mig att framställa en
anhållan. Jag skall redligen och efter bästa förmåga
bistå er i allt, hvad ni, som en ädel och rättänkande
man, förehar; men om det är möjligt, låt mig få tanka
på mina stackars kamrater. Om det låter sig göra,
ville jag gem a bistå dem också. Vill ni vara mig
behjelplig dertill ?“
“Om det så passar sig,“ yttrade spanioren
betänksamt, ‘‘skola vi visserligen göra något för dem,
•och då jag rätt tänker på saken, skulle det ingalunda
vara omöjligt, att vi till och med räddade dem. Deras
biträde kunde också blifva oss af stor vigt. Men
allt sådant kan omöjligen på förhand bestämmas.
Jag är alltför litet hemma här på orten, och känner
alltför litet förhållandena ännu, att bestämdt kunna
afgöra, huru min plan skall verkställas. Vet,
yngling, också ert fädernesland skall välsigna mig, om
jag lyckas/*
“Jag hoppas på försynen,“ inföll ynglingen, “och
tror att en skyddande engel vakar öfver Sverige. Låt
mig höra hvad ni nu först till en böijan väntar af
mig. Hvad skola vi företaga oss?“
“Vi resa ännu i natt till Odense,“ sade Morla.
“Det enda, som vi kunna göra för edra kamrater, är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
