Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i b&ten. Den lade till lands ett par hundra famnar
ifrån honom, och fruntimret, åtföljdt af en manlig’
ledsagare, skyndade uppåt landet, medan båten
återvände till Hum.
Utan att egentligen af något annat, än en
oförklarlig fantasiens instinkt, dragas till förklaringen af
det uppträde han åskådat, vände Augustin tillbaka
från stranden, och sedan han kommit till vägen,
be-gaf han sig rakt fram till sitt qvarter i byn
Mil-linge. Han hade likväl, mellan vallar och häckar,
som här afskara fälten och följa vägame, endast
hunnit halfvägs till byn, då den på sin gröna kappa
igenkänneliga fruntimmersgestalten visade sig för
honom. Hon tycktes gifva någon befallning åt den som
följde henne och som såg ut att vara hennes betjent:
han bugade sig nemligen och aftog, med en
vördnads-full åtbörd, hatten, i det han sprang åt det håll*hon
utvisat. Hon ställde sig derefter på en Uten höjd, för
att öfverskåda landskapet, eller kanske förnämligast
för att se tillbaka åt sjön. Hon blef då varse
löjtnant Augustin och betraktade honom.
I detsamma Augustin emade gå förbi henne,
helsade hon med en viss stolthet den kommande
främlingen och tilltalade honom: “Förlåt mig, min herre!
Jag ser på er uniform att ni inte är dansk. Ni är
förmodligen en af de hit ankomna svenskarne?“
Augustin stannade, besvarade höfligt hennes
hels-ning och betraktade henne med spänd nyfikenhet,
i det han bejakade hennes fråga. Hon var ett äldre
fruntimmer, med särdeles utmärkta, söderländskt
regel-messiga drag och en blick, hvars mörka glans med
sällsynt styrka tycktes genomskåda den, som hon
tilltalade. Ehuru besynnerligt, till och med misstänkt
hennes sätt att hitkomma föreföll, visade sig i hela
hennes väsende en höghet, en vana att befalla, som
genast påkallade icke blott uppmärksamhet, utan
vördnad. Hon var för öfrigt resklädd, men hela drägteH
utvisade, att hon var af högre stånd.
“Tag icke illa upp, min herre,“ återtog damen,
“att jag tillåter mig att göra er ett par frågor. En
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
