Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Det är naturligt, att kriget utgör en af
mensk-lighetens största olyckor,“ sade Augustin; “men det
är likväl också, liksom stormarna i naturen, en
nöd-vändig rensningsprocess, utan hvilken hela vårt slägte
skulle alldeles förmultna, och tröghet och likgiltighet
för alla ädlare intressen taga öfverhand. Anser ni
verkligen, min fru, det för en så stor olycka, att dö
for sitt fädernesland och dess rättvisa sak? Vi
svenskar äro Öfvertygade om Danmarks rätt, och vi gå,
det vill jag hoppas att vi få visa, utan tvekan i
striden, så snart vår konungs befallning kommer. Men
i sanning anse vi stridens ära vara något stort och
Jierrligt, som vi gerna våga lif och blod för. Det
skulle göra oss ondt, om man beklagade dem af oss,
som få* stupa p§ ärans fölt.“
“Ni talar som en militär,“ anmärkte herr
Christensen. “Och vi veta också, att de af våra hjeltar,
som fallit på stridsfältet, hafva gjort det med
tapperhet och ädelt hjeltesinne. Men för oss, fredliga
borgare, skulle kriget vara en ofantlig tunga, om vi icke
gerna offrade allt for fäderneslandet, som är oss
framför allt heligt.“
“Men vi komma ifrån den grönklädda damen,“
sade Augustin, “ni tycktes anse henne för en brottsling
eller spion, och madam Christensen undrade till ooh
med, att hon icke var gripen. Skall då en menniska,
som det faller en annan in att misstänka, derföre genast
anses for straffvärd ?“
“Man berättar så många misstänkta
omständigheter,“ • invände herr Christensen, “om den
besynnerliga damen. Hon lärer någon gång smygt sig förbi
tullbetjeningen vid Böiden.“
I samma ögonblick som vagnen vid en korsväg
skulle taga af till staden, kom, i raskt traf, en
ryttare från Assens-vägen och upphann de åkande: det
var en man med grå, bredskyggad hatt, i hvilken satt
en tuppfjäder. På sadelknappen låg hans röda kappa
hoprullad, och en studsare hvilade öfver densamma.
Vid första anblicken fann Augustin, att det var en
af de ryktbara herrgårdsskyttarne, som i sleswig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
