Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
något ord. “Jag har hört af Michel," yttrade Jomfrue
Christiane, "att comtessen i sjelfva verket alldeles icke
är enBe med den unge grefven. Hon, som annars är
så mild och välgörande och så barmhertig till och
med mot alla djur, att intet får slagtas vid Blaakilde,
skall likväl vara ganska sträng och elak mot sin son."
"Och den stackars unga comtessen!" utropade
Jomfrue Ernestine, "hon lärer behandlas som eupiga.
Nog är det ändå hårdt för den, som skall vara så hög
och förnäm!"
Samtalet afbröts i det vagnen stannade vid tullen.
Sedan tullnären med sitt: "vaer så artig!" gifvit sitt
bifall dertill, körde de åkande in genom det mörka
porthvalfvet och rakt till herr Christensens hus. ,
Här blef löjtnanten inbjuden och undfägnad, såsom
stadens fryntliga innevånare alltid gjorde med sina
svenska gäster.
Men hos Augustin uppkom en ny tanke. Han
ville besöka Blaakilde, och öfverlade just om han
skulle kunna med extra post hinna verkställa detta
beslut innan aftonen.
Herr Christensen satte sig med all makt emot
denna löjtnantens afsigt, så snart han fått höra den.
Han försäkrade, att löjtnanten knappast skulle blifva
emottagen på Blaakilde, emedan comtessen dragit sig
ifrån verlden och numera icke gerna såg några
främmande. Derimot förbehöll sig herr Christensen att få
behålla sin gäst hela dagen, och erbjöd sig att under
tiden visa honom hvad märkvärdigt Faaborg möjligtvis
kunde erbjuda, samt på eftermiddagen företaga en
utflygt till stadens omgifningar, hvaribland han nämnde
baroniet - Holstenshuus. Både frun och döttrarne
förenade sig med så välvillig enträgenhet i herr
Christen sens anhållan, att löjtnanten, som också icke heller
hade permission att vara längre borta än till Faaborg,
nödgades gifva efter. Så snart man derefter spisat
frukost, begaf sig sällskapet till den lilla trädgård,
som emellan gården och stranden bildade den täckaste %
terrass. I ett lusthus, “öfverhöljdt med en spalier af
rosor i full blomstring* njöt man en berrlig utsigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
