Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sällan förbjuda det, tände man sina cigarrer och
promenerade omkring ibland blommorna, der de gula
svenska och de rödhvita danska kokardema sväfvade
såsom irrande fjärilar mellan häckarne.
1 sjelfva hörnet af den lilla trädgården var
anlagd ett slags belvedere, hvarifrån man kunde njuta
den herrliga utsigten utåt fjärden och hafvet. Fröken
Dagmar begaf sig till denna punkt, der hon satte sig
i en liten emma och öfverlemnade sig åt sina tankar,
medan de fina fingrarna medvetslöst lekte med de
mörkröda kronbladen af en georgin.
Löjtnant Augustin hade bemärkt huru hennes
lätta gestalt sväfvade uppfor trappan till belvederen,
och några minuter derefter stördes hennes ensamhet,
i d&t Augustin framträdde till henne. Han stannade
några ögonblick stum och liksom försänkt i
åskådandet af den tjusande skönhet, som nu, omgifven af den
mildaste natur, af blomster och sommarluft, var
liksom af en underbar makt framtrollad för hans ögon.
Men fröken Dagmar reste sig upp och emottog
honom med den besynnerliga skygghet, som han nu
ett par gånger bemärkt hos henne. Hon inbjöd honom
emellertid att taga plats bredvid sig på en annan
emma. Han emottog likväl icke bjudningen, utan blef
stående framför henne.
“Jag vet ej, min fröken,“ begynte han slutligen,
“om jag vågar hoppas, att ni utan missnöje kan se
en bror till er brors fiende. Ni har icke med något
ord förklarat mig er mening, ehuru, om jag kan vara
så djerf att döma efter det milda väsendet, ert hjerta
icke bör kuuna känna någon gnista af hat.“
“Hat!" upprepade hon och skakade sakta på
huf-vudet. “Hvarför skola menniskor hata? Det är
likväl förskräckligt med kriget, att, såsom just löjtnant
Augustin anmärkte, de vildaste gerningar der höra
till pligten."
“Ja, krigets pligter kunna vara tunga, men de
äro heliga.“
“Jag undrar icke på att hyilkens pligt det
är, går ut i striden,“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
