- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 3 /
434

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sålunda försänkt i en drömverld af nya
föreställningar, nalkades han byn, då natten redan
började inbryta. Först nu kom han att tänka på att
han befann sig, en okänd främling, på ett område
alltför nära krigsskådeplatsen, för att göra hans
vandring tillräckligt trygg. Han visste att man på Als
plägade slå efter spioner och misstänkta personer,
samt att här den egentliga bevakningen utgjordes af
odisciplineradt landtfolk. Bedan på Eyen hade han
flera gånger hört att svenskarnes uniform och kaskar
hade mycken likhet med preussarnes.’ En beväpnad
officer, alldeles ensam och till fots, kunde således med
skäl förefalla misstänkt.

Lyckligtvis var dock sommarnatten så ljus, att
Augustin kunde urskilja vägen. Han följde den, tills
han kom till byn Bro, der vägen delar sig, så att
en arm leder till Sönderborg och den andra till
Au-guste 11 borg. Lyckligtvis erinrade sig Augustin, som
i allmänhet hade ett godt lokalsinne, att han borde
följa den högra. Den ledde honom också, efter en
fjerdedels timmas vandring ibland allt mörkare
skuggor, fram till den lilla staden. Bet enda, som inom
densamma tjente honom till vägledning, var ett och
annat, ehuru sparsamt ljus ur ett fönster, der det
ännu icke hunnit blifva släckt. Bet föreföll honom
så ödsligt att ifrån det glada och upplifvande mötet
med system befinna sig utstött i mörkret i en
obekant sofvande stad.

Ändtligen träffade han ett hus, som var mera
upplyst och der det hördes att menniskor voro i
rörelse. Han såg in genom ett fönster och blef nu
varse att det var en biljard, vid hvilken ett par af
hans kamrater voro sysselsatta. Han hade således
hunnit gästgifvargården.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:46:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/3/0444.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free