Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bet troddes att sWwig-holsteinaren till och med varit
öfver på Fyen, hvarifrån modren följt honom hit till
Augustenborg. Man trodde att det omöjligen kunde
vara annat, än något förrädiskt anslag å bane, då
tvenne personer, om äfven så nära anförvandter, som
de nämnda, träffades.
Augustin hade önskat att höra mer, emedan en
aning sade honom hvilka personer här voro i fråga;
men kamraterna kallade honom, och han måste, helst
också den tyska frun afbröt sin berättelse, utan att
ana dess betydelse for Augustin, begifva sig till
diligensen, som rullade åstad på vägen till Sönderborg
Emellan Augustenborg oeh Sönderborg ligger den.
täckt belägna landtkyrkan Ulkebiill. På dess
kyrkogård, planterad med höga grönskande träd, en
motsats till den skugglösa, oprydda, ödsliga, i hvars sköte
Sommelius hvilar, ligger en annan svensk, som också
stupade i slaget vid Sundevit: det var Erik
Lejon-hufvud. Hans graf med en ung fura vid hufvudet
och en vid fotterna, var väl underhållen med friska
blommor och kransar. Pastorn i Ulkebiill hade utbedt
sig att få föra den unge hjeltens lik till sin
kyrkogård, der grafven skulle vara mera lätt att finna,
då den icke låg förblandad med de öfriga stupades.
Bet hvilar öfver den unge hjeltens minne, liksom
öfver hans graf, något poetiskt vackert, som icke skall
förgå, så längé det susar i de gröna kronorna omkring
den lilla landtkyrkan.
För svenskarne var besöket vid Lejonhufvuds
graf af ett sorgligt men rörande intresse. Ben något
melankoliska sinnesstämningen fortfor äfven sedan de
lemnat stället, och de blefvo först ånyo glada, då de
från de qvarnbeprydda höjderna sågo staden
Sönderborg framför sig. Här mötte dem det rörliga,
hvim-lande militärlifvet med sina egenheter. Man såg
öfverallt på gatorna officerare ooh soldater, som
tycktes vara af mycket större antal än stadens fredliga,
invånare. Be uniformbeklädda, beväpnade gestalterna
med sin hållning så olik den obeväpnade medborgarens,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
