Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han hejdade sig och ville först afbida, hvad Augustin
ernade företaga sig.
Nu rann det Augustin i sinnet, att hans fiende
väl icke skulle förhållit sig så, om han ej väntat
några medhjelpares ankomst. Waldemar hade icke
samma skal, som Augustin, att ensam nalkas fienderna.
Det blef derföre nödvändigt för den sednare att söka
komma tillbaka till sina kamrater vid danska förposterna.
Om han lockade skottet af Waldemar, skulle det
otvifvelaktigt draga danska posterna till hans hjelp
och allarmera de svenska kamraterna; men naturligtvis
skulle deras anfall, för att befria Augustin, riktas mot
Waldemar och sålunda kunde just Augustin blifva
den som föranledde sin broders mord.
Länge fick Augustin likväl ickc dröja, innan
hun fattade sitt beslut.
Hastigt högg han sig igenom häcken och stod på
dess andra sida, på en annan åker.
Waldemar hade från hörnet, der häckarne möttes
gif vi t akt på hans foretag. Knappt hade Augustin
som ville springa tvärt öfver åkern, kommit halfvägs
på densamma, förrän Waldemar sporrade sin snabba
Bpringare ocb på en gång flög Öfver häcken, så att
båda bröderna nu befunno sig på samma mark.
En rysning ilade genom Augustin, då han fann
att han icke kunde undkomma ett anfall af sin egen
bror. Emellertid drog han sin sabel och gjorde sig
färdig att åtminstone afböja ett dödshugg.
Grefve Waldemar, som var en utmärkt ryttare,
ville icke onödigtvis uppoffra sin häst, så att han
beslöt att endast med ett pistolskott nedlägga sin
fiende, innan dennes sabelklinga kunde nå den snabba
springa^en. Han nalkades derföre, då han såg
Augustin på stående fot vänta honom, men med alltmera
hejdad fart. Augustins fasta och bestämda hållning
ingaf honom känslan af att vara försigtig.
Just som Waldemar höll in hästen och lyfte
pistolen till ögat, utropade Augustin högt hans namn.
“Waldemar, Waldemar, du min fars och min mors
son, Yet du nu hvad du gör?“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
