Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sjögången inuti Qorden var ioke mycket stark,
vinden deremot god, ooh slupen flög, efter ett närmare
samtal emellan majoren oeh båtkarlen, till Avernakö.
Augustin och Therese hade i den vänliga
prest-familjens sällskap tillbragt tvenne timmar, som förflöto
rätt snabbt och angenämt Ett par bud, som blifvit
skickade till bryggan, hade underrättat om huru arbetet
fortskred, och man gjorde sig beredd att snart lemna
den gästfina boningen.
Då hördes i detsamma tunga steg, som genom
salen och förmaket nalkades “Havestuen“ eller det
rum, vanligen det trefligaste, genom hvilket man om
sommarvn hade gemenskap med trädgården, och der
Therese och Augustin befunno sig. Dörren
öppnades, och i densamma stod oförväntadt major
Häger-feldts resliga gestalt. Hans första blick föll på
Augustin och den andra på Therese, som satt bredvid
sin bror.
Hela det öfverraskade sällskapet stirrade på
främlingen, till dess Augustin sprang upp med det utropet
“Min far!“
Vid detta ord flög också Therese upp.
Majoren vinkade åt dem att blifva stilla, och
fortfor att med djupt genomträngande blickar tigande
betrakta Therese.
Men pastorn, värden på stället, framträdde och
helsade sin nye gäst välkommen.
Majoren besvarade artigt hans välkemsthelsning,
och förklarade derefter, att han, enligt en ganska
riktig förmodan af manskapet på Fyenshavns-jakten, då
den med de öfriga offlcerame ankom till Faaborg, just
här beslutit att uppsöka Augustin.
Nu framträdde han, efter en vänlig nick åt sin
son, till Therese, under det han fortfor att skarpt
betrakta henne. "Mitt barn!“ sade han slutligen,
“det är du, Therese!“
Bäfvande, men tillika genomträngd af en djup
kända, den barnsliga kärlekens underbara glädje, så£
den unga flickan upp på honom, men hon kunde icke
yttra ett enda ord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
