- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 3 /
464

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Terese var den första som följande morgon var
ute i prostgårds trädgården. Hon hade redan, med
ungdomlig liåighet, från en upphöjning i trädgården,
som erbjöd den vackraste *iitsigten, njutit hafvets
an-blick och känt den, efter den upphörda stormen,
särdeles angenäma morgonsvalkan. I hennes unga hjerta
hvalfde sig många besynnerliga känslor vid tanken
på de båda, fader och broder, som hon snart skulle
få lära att närmare känna.

Men också majoren och Augustin kommo nu till
det angenäma stället. Man hade från den med
grönskande buskar omgifna kullen utsigfc öfver hela
fjorden till Faaborg och södra kusten af Fyen, med dess
prydliga kyrkor, byar samt här och der herrgårdar.
Fadern tog plats bredvid sina båda barn på en bänk,
och ett skimmer af ovanlig tillfredsställelse lägrade
sig öfver hans allvarliga drag.

Sedan han en stund, med ett behagligt leende,
betraktat begge, stannado hans Ögon på Therese.

“Du ar således klosterfröken, Therese ?“ sade han
slutligen.

“Ja, min far!“ bejakade hon fryntligt hans fråga.

“Och du är belåten med ditt kloster?"

“Ack ja!“

“Är det din mening.att alltid förblifva nunna?“

Therese rodnade. “Vi äro väl inga nunnor,“
svarade hon, “vi äro goda lutheraner, likaså väl som
sven8karne. Men klostret är en angenäm vistelseort
för dem^ som älska sysselsättning/1

“Jag vet att du målar snällt."

“I Adzerballig får jag ostörd öfva mig i konsten.“

“Jag skulle "gerna se något prof af din talang.“

“Jag har ett, som jag fått af Therese,“ inföll
Augustin.

“Låt mig se det,“ sade majoren.

Augustin framtog det ritade porträttet af
Waldemar och lemnade det i majorens händer.

Vid anblicken af den vilde ynglingens krigiska,
ehuru ungdomliga drag, Btudsade majoren. “Anar jag
rätt?“ utbrast han. “Är det min andre son?“

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:46:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/3/0474.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free