- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 3 /
490

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Han bar ditt klosterlöfte, du är nunna,
Blott han, blott han, får vistas för din syn,
Ej annan kärlek vill han jungfrun unna
Än den, som morgondrömmarna förkunna,
En flyktig luftgestalt, en målad bild i skyn.“


Therese utbad sig, att pastorn ville teckna dessa
rader i ett album, som hon framlade.

Sednare på aftonen, då sällskapet församlat sig i
galleriet, sysselsatte sig den unge herr Holmfeldt
särdeles ifrigt med fröken Tabithe Perböll. Derigenom
fick kammarherren Ekehjelm tillfälle att mera
obehindradt närma sig Therese. Huru han uttydde hennes
synbara allvarsamhet, må vara tillåtet att gissa,
ehuru det icke är kändt; men följden var den, att
han med beställsam ifver hviskade några ord till den
rodnande flickan.

Hon svarade slutligen, i det hon visade honom
sitt album: “Tycker icke kammarherren att den store
Tegnérs vers är skön?“

Kammarherren såg på fröken med en högst
öfverraskad uppsyn; han steg upp och gick till andra sidan
af rummet, under det han mumlade halfhögt för sig
sjelf: “Det var den ... pastorn# #kull! Men så skall ...“

“Han hör icke till vårt regemente!“ hviskade
pastorn till Augustin, som smålog åt sin syster.

Sedan sällskapet tagit godnatt af hvarandra, med
öfverenskommelse att råkas tidigt följande morgon för
resan till Rödkilde, var det tyst på Blaakilde till
midnatt.

Men då samlades några tysta gestalter i vestibulen.
De talade hviskande till hvarandra och följde
skenet af en lykta, som genom trädgårdsgångarne
ledde till en afsides del af parken, der ett litet kapell,
gömdt bland de väldiga träden, var uppfördt. I
kapellet voro lampor tända, som kastade sitt ljus ned i
en öppen graf midt på golfvet. Derunder syntes en
enkel likkista.

De tysta gestalterna samlade sig omkring grafven.
De voro majoren, comtessen, Augustin, Therese och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:46:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/3/0500.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free