Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tog mig hastigt i armen, ett uttryck af bekymmer flög
öfver hans jovialiska anletsdrag ocfy han sade: “Låt
icke märka er, min herre! Bet är farligt. Jag fruktar
att en olycka drabbar vår oförsigtige vän, och den,
som yttrade deltagande, blefve otvifvelaktigt satt i
svårigheter, utan att kunna hjelpa honom. Följ mig,
min herre! Yi vilja gå ut tillsammans för att se hur
det går. Jag hör att det blef tyst derinne.“
Med bedröfvadt hjerta tog jag min hatt, och vi
begåfvo oss långs%mt öfver Norrbro. Några starka
ryska patruller vandrade öfver bron. I allmänhet
syntes här mycken rysk militär, en naturlig följd deraf
att stadens garnison var öfver 50,000 man stark.
Det var icke blott ryska regeringens, utan äfven
ocku-pations-arméns hufvudsäte. Det var härifrån som
förstärkningar utgingo till de särskilda landsortsstäderna,
och det var hit som nya flockar af de asiatiska
horderna strömmade för att först lära något af språket,
innan de kringspriddes i landet.
Då vi gingo förbi ett hus på Österlånggatan,
kom bakom oss en kibitka, satt på hjul. Jag kastade
ögat in i densamma och igenkända den väldige
tidningsredaktören vid sidan af en soldat. Ett fönster
öppnades hastigt, och ett svartlockigt hufvud stacks
fram och helsade på herrn i kibitkan. Den
medgör-lige soldaten lät åkdonet hålla några ögonblick, och
mannen, en boktryckare Hellsten, kom nedspringande
med ett par tidningsbuntar under armen. Han räckte
dem in i kibitkan och sade med en medlidsam tår
i ögat: “Det är för svårt att bror skall nödgas resa
till Sibirien; men tag åtminstone här ett par årgångar
af vår forna tidning Freja till lektyr på vägen25)!“
Äfven jag ville skynda fram för att yttra mitt
deltagande, då hästarna i detsamma fingo en ilatsch
och kibitkan flög bort. Också min följeslagare hade
▼äl önskat att till afsked trycka mannens hand, men
såg nu endast med en sörjande blick efter den
bortilande.
Jag beslöt att ytterligare gå omkring i staden
och tog derföre farväl af herr Askelöf samt vandrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
