Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De voro du blygsamt undangömda. Sandbergs t aflor
hade blifvit öfverstrukna med kalk och de kungliga
grafvarne förenade med den öfriga kyrkan, så att de
till och med innehöllo bänkar. Vi framträdde till
det rikt beprydda altaret. Der, medan Hindiah, full
af vördnadsvärd beundran, betraktade de höga
hvalf-ven, yppade jag för Bergfalk min plan. En ljusning
blixtrade i hans drag och han räckte mig banden.
“Det är nog," sade jag, “att vi förstå hvarandra och
känna hvarandra från gammalt. Vi vilja icke väcka
uppmärksamhet genom vigtigare rådplägning. Här
öfverlemnar jag åt. dig en betydlig penningsumma.
Så snart du förberedt allt med dem bland
ungdomen, som du utväljer, så gif dem respenningar och j
låt dem begifva sig hem hvar till sin ort för att upp- \
träda såsom anförare för frivilliga skaror! Vapen skola
icke saknas i någon landsort. Vid vårens böljan
bryta vi löst.
“Jag känner Sveriges ungdom,“ svarade han,
“och jag har godt hopp om vår befrielse."
Efter ett par timmar sade jag farväl åt vännen
och fortsatte min resa. Jag tog vägen genom
West-manland, Dalame och Wermland. På många ställen
gick jag in i allmogens boningar och lärde känna
dess belägenhet. Byska regeringen hade med
välberäknad politik betydligt lättat och förminskat
allmogens tyngsta börda, skatterna, men jag njöt den ,
glädjen -att likväl på de flesta ställen höra huru den %
svenska frihetskänslan ännu lefde och uppreste, sig i ^
harm och hat mot de urgamla fienderna. Jag insåg
att nationalkänslan är den första och den djupaste,
som måste bo" hos ett folk, hvilket är skapadt för
bildning och frihet. Här och der vågade jag till och
med tala med en och annan om hoppet att befria ’
den dyra fosterjorden. Då såg jag eld i ögon, leende
på läppar. Jag gaf dem, som jag ansåg för de klo- ,
kaste, anvisningar att hemta gevär på vissa bestända
ställen.
I Dalsland besökte jag den gård, der den
grå-hårige Hans Jansson bodde 32). Han var en af dem,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
