Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ryske generalguvernören hade tillstält en lysande
fest för att fira kejsarens födelsedag. Den gynnades
af en skön vårdag. På Stockholms ström hade en
mängd ryska örlogs-kuttrar lagt ut for att rätt lysande
visa sina löda, blå och hvita vimplar och salutera.
Slottet var ståtligt upplyst med färgade lampor och
transparanger med kejsarens namnchiffer, ryska örnar
och andra prydnader. Hela staden hade fått
befallning att också illuminera vid högtiden.
Jag och Hindiah voro inbjudna om aftonen till
en bal på slottet. En mängd borgare och embetsmän
hade äfven fått den nåden att fira den stora dagen.
Hela Norrbro och slottsbacken hvimlade af praktfulla
vagnar, rika drägter och en otalig, nyfiken, orolig
folkmassa, hvilken dock hölls i ordning af täta
patruller till häst och den på fiere af stadens torg
paraderande garnisonen. Då min vagn långsamt
framkördes mellan soldaternas leder och folkets flockar, möttes
min blick hastigt af ett blinkande ögonkast utaf en
man, som stod insvept i sin kappa. Hindiahs öga hade
också genast märkt honom. Hon hviskade till mig:
“Det är Carlén, min far!“
Jag besvarade vännens ögonkast med en lätt,
knappt märklig nick, och han försvann genast i
hvimlet.
Men jag kände mig oroad och full af bekymmer.
Att vännen skulle begagna tillfället af folksamlingen
till en uppresning, det fann jag likväl alltför vågadt,
innan vi hört något närmare om Tollins ankomst. Han
var nödvändig för att stänga hamn am e och hindra
tillförseln för våra fiender. Men mitt beslut var dock
fattadt att låta saken hafva sin gång, i fall den nu
skulle böija. Ehuru vi helt och hållet saknade en
bestämd anförare och ingen annan enhet och plan
voro utstakade för alla de krafter, som nu från olika
håll skulle sättas i verksamhet, än det gemensamma
målet, vågade jag likväl boppas på de underverk, som
fosterlandskärleken förmår skapa, och på den anda,
hvilken aldrig dröjer att uppenbara sig hos ett ädelt
folk, som griper till vapen för sin frihet. Vapen hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
