Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på hvilka kanonerna voro uppstälda. Kyrkfönstren
hade blifvit igenmurade och endast kanongluggar
lem-nad® i stället. Den understa våningen, närmast Öfver
de forna grafvarne, der de döda måst lemna rum
för dödens förfärligaste skördemedel, krutförrådet,
bestod af ett vidsträckt lågt hvalf. Der hade nu
några matta lampor blifvit upptända. Vid det röda,
flämtande skenet såg jag en skara af hundra män
samlade omkring Carlén. De buro alla en blank,
skarpslipad sabel i handen, men ingen sabel var
försedd med slida: det tycktes som om deras klingor icke
ville yeta af nägon hvila. På deras ansigten bodde
uttrycket af ett djupt allvar, ett oryggligt mod.
Carlén hade hållit ett lågande t$l till “den heliga
skaran44 — så kallade han den — och just då jag
inträdde, sänkte sig alla högtidligt på knä. En kort
tystnad, en andaktsfull, inträffade. Derefter höjdes i
lampskenet de skarpa klingorna, återspeglande dess
matta, blodröda strålar. Männerna invigde sig åt
hämden och döden, och en doft frammumlad ed, att
fullborda det förfärliga värfvet, hördes brusa från
deras läppar.
Nu uppreste sig hela skaran. Männerna
omfamnade hvarandra och ordnade sig i leder. Då Carlén
igenkände mig, tryckte han mig till sitt bröst och
hviskade i mitt öra en afskeds-helsniug till Hindiah.
Jag kände att det var ett afsked for evigt som
den varme skalden tog af iftig; men afskeds-smärtan
i mitt hjerta var blandad med den stolta
tillfredsställelsen öfver den odödliga ära, som var för hans ädla
ande mera värd än lifvet. Jag tryekte innerligt den
vänskapsfulla handen.
I detta ögonblick förenade sig de manliga
rösterna till en högtidlig chör, i hvilken jag
igenkände skaldens ord ooh anda:
Den heliga skarans säng43).
Vi sågo från flammande öster en syn t
Der kom Öfver Vågen, i slingrande rittgar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
