Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blod, och knappt stod väl en svensk så ensam, att han
icke hade en anhörig, en vän, som offrat sitt lif i det
fosterländska kriget. Känslan af segerglädje öfver den
lyckliga utgången blef mera helig, blef förädlad genom
sorgen och saknaden.
Inom landet hade först ungdomen uppfyllt sin
pligt, gripit till vapen, kämpat och dött i striden.
Landets unge män hade befriat det. Nu tillhörde
det de gamle, de erfarne, att ordna, att bota statens
refvor och tillse att ur den blodsköljda grunden
skördar af upplysning, välstånd och frid uppsköte. D$,
som fordom förde folkets talan, uppträdde nu ånyo.
Ett påbud hade blifvit utfärdadt om en riksdag och
tillika en högtidsfest för striiiens lyckliga utgång.
Den stora dagen var inne. Tidigt om morgonen
begynte klockringning från. alla hufvudstadens
kyrkor. Erån förskansningar och fästen dånade
glädjesalvor, och den gamla svenska flaggan utbredde sitt
guldgula kors.
Riksdagsmännen och en mängd resande från alla
trakter samt många under den ryska tiden
landsför-vista, men nu befriade svenskar uppfylde snart gatorna.
Från Sibirien hade redan under kriget många af de
landsförvista lyckats undkomma, och de befriade
fan-garnes glädje utgjorde festens skönaste prydnad.
Emedan hela Riddarholmen af ryssarne blifvit
förstörd, uppläts arfprinsens palats till samlingsrum
för folkets representanter. De hade der samlat sig,
icke i fyra stånd, utan i en stor gemensam sal för
att derifrån afgå till slottet och emottaga den unge
fursten 8 helsning.
Så snart riksdagsmännen voro församlade,
uppträdde, på uppmaning af erkebiskopen, den yngste af
de närvarande presterna för att hålla bön. Den unge
bleke talaren begynte sin förrättning med ett ko vt,
men varmt tal, som hade till ämne skriftens ord:
“Unddrager den enc den andra i kärlekenom!“ Det
var ett sant uttryck af den känsla, det behof af
förtroende och enighet, som genomträngt allas hjertan.
Hvarje fosterlandsvän kände nu huru nödvändigt det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
