- Project Runeberg -  Om Konung Gustaf II Adolfs karaktersutveckling, särdeles under den tidigare delens af hans lefnad /
52

(1863) [MARC] Author: Wilhelm Erik Svedelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

52

om tapperhet och dödsförakt, att sådant var Gustaf
Adolfs karaktersdrag, det lönar intet säga, att Gustaf
Adolf kastade ut emot döden sin lefnads lycka och en
ärorik framtid. Här handlade om mera än hans rykte

och hans lefnads lust. Här handlade om ett
fädernesland, hvars öde hängde på hans, här handlade om stora
verldshistoriska interessen, hvilkas borg och fäste ban
var. Men sådant, Sveriges framtid, det protestantiska
Europas bestånd, alla dessa menskligheten dyra
interessen , som hade sitt lif i hans lif, dem sätter lian på
spetsen och bjuder hvilken kula som heldst att göra
slut på alltsamman. Sådant är vanvett eller också är
der ett stycke af den tro, som försätter berg. — Den
tron var Gustaf Adolfs karakter och derigenom blef han
ojämförlig med de fleste. Det är fullkomligt visst, att
utan den tron hade Gustaf Adolf aldrig blifvit den man
han blef En sådan tro, lefvande med en sådan
styrka som hos honom, gifver åt handlingen en fasthet
och åt tanken ett ljus och åt hela själens stämning en
frid och fröjd och hopp, som danar hjeltemodet i döden.
Ty för den karakteren finnes ingen verklig död. Spiran
kan vridas ur handen och svärdet brytas sönder, men
det, som var lifvet i hans lif, var ej spiran och
svärdet, det var den eviga sanningens ljus, som mennisko-

hos C. Th. Järta i Äreminne öfver Gustaf II Adolf och Carl X
Gustaf, i Svenska Akad. Handl. T. XVII. 185. Gustaf Adolf
skall hafva yttrat dessa orden om sig sjelf med anledning af
Carl Philips bortgång.

’) Jfr. Geijer i Tal vid Jubelfesten till den store Gustaf
Adolfs minne d. 6 nov. 1632 i Saml. Skrifter, första afdeln.
T. IL 119.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:47:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/giiakarakt/0066.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free