- Project Runeberg -  Om Konung Gustaf II Adolfs karaktersutveckling, särdeles under den tidigare delens af hans lefnad /
62

(1863) [MARC] Author: Wilhelm Erik Svedelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

62

med det andra bevisar att der fanns hos Gustaf Adolf
en lejonram, som var ganska vådelig att reta.

Och denne stränge herre gjorde dock försoningens
verk med dem som hatat hans fader. Denna
landsflyktiga adel och desse barn efter halshuggne fäder, dem
Carl IX hade lemnat till att omgifva sin son, de förre
till en del återvände ur landsflykten, de senare lärde
sig att tjena med trohet och kanske äfven älska med
hängifvenhet sonen af deras fäders fiende. Här var
ett hjertats verk, bär var statsmannaklokhet tillika, men
en statsman utan hjerta hade fattat sakerna annorlunda.
Och likväl, om här var hjertats godhet, så var här
ingalunda det goda hjertats svaghet. Icke må man tro,
att nåd och mildhet utkastades handlöst, likasom Carl
lX:s son skulle aldeles glömt sin faders grundsatser.
Tvärtom, Gustaf Adolf var de grundsatserna mycket
trogen, han endast jämkade tillämpningen efter
förändrade förhållanden. Men allsicke blef någon allmän
amnesti utfärdad, det var allsicke säkert att hvem af
de landsflyktige, som ville återvända, verkligen fick
göra det. Den som det ville fick bedja derom såsom
en kunglig nåd och det hände att bönen blef afslagen.
Konungen profvade saken särskildt för hvarje person.
Gustaf Adolf hade nog den tron om vissa ibland dem,
att det var bäst, att desse herrar voro borta, och
för-äldravördnaden, som vi sett så stark hos honom, lärde
honom ock, att det icke anstod honom att bryta
stafven öfver sin faders verk. Han bjöd icke någon
annan fred än den, som gifves åt benådade brottslingar;
sådan nåd var för desse herrar på deras ståndpunkt
mycket påkostande att emottaga. Icke heller gick väl

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:47:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/giiakarakt/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free