Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
ondskan så lätt bort bos dem. De trodde icke K. Carls
afföda synnerligen godt och torde varit heldre betänkte
på att störta denna afföda än att hylla densamma på
thronen. Den försoning, som verkligen skedde, gällde
hufvudsakligen den hemmavarande delen, de dödes
familjer, och den del af den högre adeln, som icke sjelf
drabbats af den blodiga förföljelsen, men dock endast
tvungne hade böjt sig under en hatad öfvermagt. Och
denna försoning bestod mäst i en jämkning emellan
konungamagtens och adelns politiska anspråk samt i
Gustaf Adolfs vishet att handhafva konungamagten på
ett sådant sätt, att upträdena ifrån K. Carl IX:s tid
icke behöfde förnyas. Men så rik på fiender Gustaf
Adolf var i början af sin regering, bjöd han dock icke
ut sin nåd till skänks. Han utgaf (1613) ett öppet
bref, deruti han strängeligen förbjöd de landsflyktige
att utan hans särskilda tillstånd återvända, vid straff
att anses såsom landsförrädare *). Ett exempel var den
gamle, bullersamme Axfil Leijonhufvud2). Han skref
och begärde att få återvända. Gustaf Adolf svarade
nej, ty, såsom han uttryckte sig i bref till
enkedrottningen, han visste godt, att Leijonhufvud "icke skulle
blifva till någon nytta i riket, utan fastmera efter sin
gamla art skulle anställa nya stämplingar."
Leijonhufvud trotsade på nåden, kom hem, upträdde på sin gård
Gräfsnäs i Westergötland, for fram på sitt vanliga sätt,
slog ihjäl en menniska, blef efterspanad, höll sig då
’) Schmedeman; kongl, förordningar angående justitise- och
rørøcutions-ärender, p. 132.
ffalhnberp; T. HJ, 9 3 o, f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
