- Project Runeberg -  Om Konung Gustaf II Adolfs karaktersutveckling, särdeles under den tidigare delens af hans lefnad /
74

(1863) [MARC] Author: Wilhelm Erik Svedelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

74

kände Gustaf Adolf den verkliga religiösa betydelsen af
sin stora strid på samma gång som han fattade de
politiska synpunkterna såsom en i verldens klokhet mycket
bevandrad man. Så är sagdt att han sjelf "ofta
önskade att han för Guds ord måtte i marken dö" 1).

Vi hafva redan sett ett stycke af Gustaf Adolfs
sinnelag, der betraktelsen skjuter in på det religiösa
gebitet, jag menar Gustaf Adolfs dödsförakt. Det mod,
som föddes af detta dödsförakt, hindrade icke, att
dödens aning under ständiga lifsfaror trädde fram för hans
sinne och gaf åt hans känsla en viss vemodig stämning.
Så i det ryktbara brefvet till Axel Oxenstjerna, deruti
han anbefaller honom maka och barn; så ock i
afskedstal förr än han gick ut till tyska kriget, der orden
så lyda: "och efter gemenligit ske plägar, att krukan
bärs så länge till vatns att hon på sistone sönder går;
så varder ock mig på sistone gångandes att eftersom jag
nu uti så många occasioner och farligheter för Sveriges
rikes välfärd hafver måst utgjuta och låta mitt blod:
dock allt härtill genom Guds nådige beskydd till lifvet
intet skadd, och på sistone det låta måste; ty vill jag
för min afresa och nu denne gången hafva eder
samt-ligen här när- och frånvarendes Sveriges undersåter och
StänderGudh den aldrahögste till själ, lif och all
välfärd allernådigst befahlet; önskandes att vi efter dette
usle och mödesamma lefvernet efter Guds behag måge
finnas och möta hvarannan i det himmelska och
oför-gengeliga hos Gud oss beredda lifvet och glädjen." Fram-

’) Personalier cit. hos Geijer i Talet d. 6 nov, 1832. Saml.
Skrifter, Afd. I. T. II. 119. 133.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:47:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/giiakarakt/0088.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free