- Project Runeberg -  Om Konung Gustaf II Adolfs karaktersutveckling, särdeles under den tidigare delens af hans lefnad /
75

(1863) [MARC] Author: Wilhelm Erik Svedelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

75

tidskänslan hos Gustaf Adolf var också dödens
förkänsla och kunde så vara, ty han kände en framtid bortom
grafven. Så talar han till Rikets Råd när beslutadt
var att han skulle gå till Tyskland: "jag förmanar eder
att J detta alltså drifven, att antingen J eller edra barn
derpå se en god utgång — den Gud förläne! Jag ser
mig sjelf ingen rolighet mer hafva att förvänta, förrän
den eviga roligheten" Känslan af lifvets tyngd och
verldens tomhet var välbekant för Gustaf Adolf;
kulorna vid Lützen träffade ett hjerta, som utan sorg
lemnade lifvet.

Vill man höra ett stycke af Gustaf Adolfs sätt
att upfatta sin tids religiösa strider, så lyssne man
till talet, som han håller för Rikets Ständer på
riksdagen i Örebro år 1617 i början af året. Han talar
om K. Sigismund och det katholska interesset,
"hurusom hvar och en välbetänkt och den som saken förr
kunnig är kan väl besinna att konungen i Polen med
mig (Gustaf Adolf) och Sveriges krona icke så
lätteligen kan varda förlikt och fördragen: aldenstund han
derifrån varder afhållen genom sin påfveska religion,
ther-uti han upfödd är, hvilken hafver vändt icke allenast
hans utan många andre potentaters goda natur till
gruf-velighet och hat emot them, som samma orätta, lära
icke gilla kunna, och hafver förorsakat, att the them,
som med them i tron oense äre, med allehanda tyranni
esomoftast och alltid, när de sin möda vederkommit,
förföljt, afdagatagit och befejdat hafve. Thenne reli-

’) Cit. hos Geijer; Sv. Folk. Hist. T. Hl. 176, K. Gust.
II Adolfs Skrifter, p. 630,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:47:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/giiakarakt/0089.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free