Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i al
med den tro han hade, måste vara, såsom han det var,
religionens och kyrkans nitiske beskyddare i den yttre
verlden, men beskyddaren ville vara herre. Gustaf
Wasas herrskarevälde öfver kyrkan hvilade hos Gnstaf Adolf
i en hand, som icke ville släppa något deraf, snarare,
om den kunnat, bygga detta herravälde ännu starkare
än det nu befanns vara sedan en längre tid förflutit
efter grundläggarens död. Spiran förde han med samma
herrskarehug öfver prester och kyrkans förhållanden som
öfver krigsmän och rådsherrar. Man känner hans
afsigt att ordna kyrkoförfattningen på ett sätt, som var
ingenting mindre än hierarkiskt, planen till det s. k.
"Consistorium Generale", som blef omintet för
presternes motstånd. Så talade han engång till presteståndet
om den saken: "der presterskapet tyckes dem ske på
något sätt förnär, igenom den punkt uti institutionen,
som stadgar, att de skola taga politicos (lekmän) till
collegas och assessores: då måge de vara visse uppå
och förtänkte, att the skola taga och dem gode känna
bredevid sig som censores och befallde Kongl. Maj:t dem
utvälja hvilket de heldst ville" i).
Gustaf Adolf egde det hufvudets ljus, som skiljer
emellan christendom och prestvälde. För det senare
ville han med konungamagt sätta den ordning, som
stats-mannaklokhet fordrade, men för religionens magt öfver
menniskans inre lif böjde han sig. Hans fromhet var
icke en viss andelig sentimentalitet, som kan finnas utan
att sträcka sig längre in i själen än till känslan och
’) Thysélius; Handl. rörande svenska kyrkans och
läroverkens historia, T. IL 211.
6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
