Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den unga damen upplyste, att hon inte förstod
Frasse, han talade visst för fort.
— Jag begriper inte er heller, så det kvittar,
svarade Frasse flott och gemytligt. — På det
här viset kan vi hålla på hur länge som helst å ha
väldigt trefligt.
Skriftställaren såg, att Frasse var på väg till en
ny förälskelse och anhöll att bli presenterad. Det
beviljades, ty Frasse började känna sig trött i
munnen, och samtalet fortsattes på tre man hand. En
stund senare hade hela kotteriet slagit sig ned kring
den nykomna. Man talade om konst, litteratur,
och politik — äfven finanser.
Fram emot kvällen satt kotteriet ånyo i det inre
rummet.
— Nåå? sade skulptören strängt.
— Sekreteraren ska hjälpa oss, afbröt västgöten,
som också blifvit hungrig. Han togs genast till
nåder, och fick ett halft löfte om att bli hedersledamot
han med, förutsatt att sekreteraren kunde hjälpa.
Sekreteraren kom, och skriftställaren började:
— Du ä landsman å känner till våra
nationalegendomligheter, till dej kan man tala öppet. Det
ä hungersnöd i landet eller med andra ord,
driftkapitalet har tagit slut. Hvad man under dylika
förhållanden gör, vet alla, frågan ä bara, hvar?
— Kors, sade sekreteraren med en flegma,
som var skånsk och ohygglig — föreningen har ju
en kassa, å du ä själf styrelseledamot... utanordna,
vet jag!
Därmed var saken så klar den kunde bli.
Sekreteraren och skriftställaren blefvo genast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
