Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hederspampar inom kotteriet. Litet senare utnämndes alla
de öfriga till samma grad.
— Norskan ska vi i alla fall ha med, föreslog
Frasse, och som man kände hans hjärta, och ingen
hade något emot själfva saken, arrangerades den.
— Nu ä vi tolf å jäkligt skandinaviska. Så låser vi
porten å släpper ingen mer öfver bron. — Det ville
kort och godt säga, att kotteriet var fulltaligt.
När sedan sällskapet krånglade med spaghettin
inne på Jacobinis ristorante, rådde allmän
belåtenhet.
— Rom ä den stad, där man klarar sej bäst,
menade skriftställaren. Det var han, som slagit första
viggen, och i den bedrägliga förhoppningen, att
hundra lire skulle räcka till månadens slut, ej tagit mer.
— Å utanordna ä styfvaste ord jag vet. Det ska
jag hädanefter använda så ofta som möjligt. — När
han följande dag funnit, att hela kapitalet spårlöst
försvunnit, mumlade han litet snopet — så värst
billigt ä Rom ändå inte — hvarefter Frasse på egen
begäran skickades fram att låna.
— Hur mycke’ tror ni, vi behöfver? frågade
han oskyldigt.
Ingen hade den blekaste aning om saken.
— Här lefver man fint på tvåhundra i månaden,
upplyste sekreteraren.
Ögonblickligen väcktes förslag om hans
utvoterande ur kotteriet, ty föregående aftons
erfarenheter hade gjort medlemmarna skeptiska.
— Han sitter ju å förvillar oss med osannfärdiga
uppgifter, sade Frasse förtretad. — Jag måtte väl
veta, hur mycke’ som går åt. Jag hade... ja hva’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
