Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den andre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
fann han sig ute på gatan med avtryck av en
stövelsula på rockens nedre del. Bredvid honom låg
bokpaketet, vars snöre brustit, och ett arbete i växtbiologi
simmade i rännstenen. Då han såg det, skrek
Betulander på polis.
Här var det en lucka i hans minne. Först ombord
på båten klarnade det något. Han hade en dimmig
hågkomst av en poliskonstapels pickelhuva och två
rader blanka knappar jämte en barsk tillsägelse att
hålla sig lugn. Att allt stod i ett visst sammanhang
begrep han men var ej i stånd att reda ut det.
Så fort båten backade ut från bryggan dök han ned
i salongen. Den första ölbuteljen gjorde honom endast
nedstämd. Besynnerligt nog medförde två supar och
en ny ölhalva ingen ändring. Betulander beställde mer
för att liva upp sig. Men varken smörgåsen eller ölet
gjorde honom gladare. Så kom han att se på
bokpacken. Arbetet i växtbiologi var fläckat av
regnvatten och gatsmuts. Det var då Betulander brast i gråt.
Medan de fåtaliga passagerarna undrande sågo bort
mot vrån, där han satt, runnö hans tårar utefter
fårorna i ansiktet och letade sig väg ned i skägget. Det
blev vått och tungt, men han märkte det ej. Han tänkte
på människornas hårdhet och det fåfänga i alla sina
ansträngningar. Nu borde han ju vara en berömd man,
men kom han och begärde erkännande, skrattades det
blott. Ingenting var så som han hoppats och väntat.
Hans tankar slogo in på nya vägar, som de förut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
