Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den andre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
85
aldrig följt, men gingo vilse och nystades ihop till en
oredig klump av minnen, önskningar och motgångar.
Betulander blev skrämd därav och när
gråtparoxys-men var över, fanns endast leda och hopplöshet kvar.
Han var gammal och fattig, satt instängd på sin kobbe
och skulle aldrig komma därifrån. Alla hans vackra
drömmar voro bedrägerier och inga blommor funnos,
det var ju höst. Han frös till och gick upp på däcket
för att i god tid tala med gasten längst förut.
Ingen stod på bryggan, när båten lade till. Det var
länge sedan hustrun upphört att möta honom, och
sonen sprang väl omkring i gårdarna och noj sade med
flickor, han var snart vuxen nu. Så fort Betulander
tänkte på honom, kände han tårarna komma åter.
Sonen, där hade han ett nytt bevis, att han blivit
gammal och trött.
Vid hemkomsten ryggade han för hustruns
forskande ögonkast. Han tyckte inte om hennes kallt
spörjande blickar med något av hat på botten.
»Bevare mig väl, tror jag inte gamla karlen lipar.»
»Nä, det gör han inte. Men det blåser.» Hustrun
mumlade något, som Betulander ej hörde, och han var
glad däråt. Inne i sitt rum synade han böckerna, lade
ut de våta till torkning och försökte läsa ett par sidor.
Men han orkade ej hålla tankarna samlade. Han greps
av en kylande fruktan för vintern, som nalkades, men
sökte slå bort de onda aningarna. Han tog fram
dro-seraarterna och sade Betulandria tjugo gånger å rad,
plockade på insektslådorna och flyttade om sina bur-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
