Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
»Langa hit kakan får jag känna, hurdant bröd ni
bakar i Österhagen!’
»Där har du då!»
Valdemar tog kakan och bet ett stort stycke därur.
»Jaa», sade han gillande. »Ni har nästan lika bra
bröd som vi.»
»Som ni!» Mårten sköt ut läpparna och visade en
sårande ringaktning.
»Är du högfärdig?» Valdemar gömde kakan
innanför skjortan och gav Mårten en ordentlig puff i
maggropen ?
»Lovade du inte ... ?»
»Sisten!» ropade Valdemar skrattande och sprang
därifrån. Mårten stod och såg efter honom. Han
erinrade sig att nästan var dag under skoltiden mottog
han en dylik puff av kamraten, så ofta de skildes, där
vägen krökte till Djupnäs. Hur han än gick och lurade
på rätta ögonblicket att giva Valdemar en ordentlig
dunk, hann denne alltid före honom. Och med svedan
jämte en tydlig känsla av att ha lidit ett nytt nederlag,
gick Mårten alltid hemåt. Det oaktat beundrade han
Valdemar. Denne läste aldrig över sina läxor men
kunde likväl besvara varje fråga. Gällde det botanik
eller zoologi var han till och med skollärarens
överman. Det var också ämnen, som tills vidare icke lästes
bland skolbarnen på ön, och pojkarna voro nog
klippska att ana, att självbevarelsedriften avhöll läraren
från dem. De kände en viss tacksamhet mot Valde-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
