Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
stoppa pipan i säcken å gick. Å notlinan behåller
Öman, fast ingen på hela ön mer än pojkarna
Österman har köpt en ny lina på flera år. Nää, gumma
lilla, hugga för sej å skälla igen, det ä hela salvan,
det. Så snart det blir riktigt mörkt i kväll ska jag
knycka en trettio fot bräder från Andersson å...»
»Gu’ bevare oss väl pojke, gör inte det!»
»Jo, det kan du ge dej sjutton på. Jag ska bygga
en liten båt.»
»Du hugger inte dit, så länge jag kan hindra det.
Då blir du ju en tjuv.»
»Kan det kallas att stjäla, det! Nu ska du inte
vara fånig! Andersson har råd att vara av med en
hel toft bräder, å jag talar förstås inte om’et. Det
var för rexten tjockt, att jag sa’ det åt dej.»
»Kom med mej in, Valdemar», sade modern med
oväntat allvar.
På tonfallet hörde sonen, att ett nekande svar varit
olämpligt. Motvilligt och dröjande följde han och lät
förmå sig att stanna en stund.
När han en halvtimme senare trädde ut i
kvällsmörkret, gick han lugnt och stillsamt ned till
stranden och tog plats på en sten. Det föreföll, som om
det valpaktigt hållningslösa hos honom avlägsnats, och
han från en okynnig pojke plötsligt förvandlats till
en tänkande yngling.
Han hade också fått höra en utpinad själs
bekännelse. I vardagliga och konstlösa ord hade modern
berättat sitt lidandes historia. Hon hade räknat upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
