Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
145
pannan maskinen i gång... alldeles ensam. En ny,
oprövad maskin, som jag själv inte tordes
experimentera med. Han var ett stycke våghals den gode
Betulander ... å så gick det, som det gick...»
Ingenjören stannade och såg frågande på sina
åhörare. Betulanders ögon hängde alltjämt vid hans
läppar, hustrun grät som förut. Berättaren bet sig i
underläppen, det var ju synd om människorna. Men
han hade ingenting mer att säga dem.
»Ja», återtog han nervöst, »nattvakten hörde något
buller. Han sprang dit, å just som han öppnade
dörren, skedde det. Jag hade satt en svängel på
maskinen för att få gången jämnare. Det var ett
experiment, förstår ni. Nå ja, svängelns ena arm träffade
honom vid vänstra tinningen... å så var det
ingenting mer. Nattvakten telefonerade genast till mig å
så till en läkare. Vj kom nästan samtidigt. Det var
slut med ens... Jag ska i alla fall ta bort svängeln
nu, det ä det jag håller på med», han pekade mot en
ritning på bordet. »Den behövs nog inte, om det
bäddas väl under maskinen.»
Berättaren tystnade ånyo och höjde på axlarna.
Varför störde de där människorna honom egentligen?
Sågo de ej, att han var upptagen av ett viktigt och
brådskande arbete?
»Jag skrev genast... nästa kväll, menar jag ...
varför kom ni inte i torsdags, då han begrovs?»
Det var en förebråelse och Betulander tog ett steg
10 ön.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
