Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
mot dörren. Så upptäckte han sin hustru och stannade
med ett hjälplöst uttryck i ögonen.
»Vi fick inte brevet, förrän i går», vågade han
slutligen säga.
»Det var ju sant!» Ingenjören trummade på
bordskanten bredvid sig. »Ja, det ä förfärligt sorgligt
alltsammans», sade han vänligt. »Ä jag förstår nog, hur
ni känner det. Men olyckshändelser inträffa ju alla
dagar. — Ni ä förstås fattiga?» avbröt han sig själv.
Betulander log tafatt och hustrun snyftade högre.
»Hade han ... Valdemar hette han visst... svskon ?
— Jaså, ban var enda barnet? — Å ni har det svårt
å allt det där. Enda sonen... ja, herre gud! Se här,
tag den här.» Ingenjören hade fått fram sin plånbok
och rev ut en tiokronesedel. »Det var ju förargligt,
att ni inte skulle hinna till begravningen. Jag trodde
aldrig det var så långt ut ni bodde. Tag den här, det
ä ju rakt ingenting, men... Tag en till för resten!»
Han räckte Betulander de båda sedlarna, och denne
mottog dem med en min som visade, att han ej visste,
vad han gjorde.
Ingenjören såg på sitt ur och sneglade därefter mot
Betulander för att utröna, ifall denne fattat vinken.
Då ingen antydning därom gavs, började han åter.
»Ni vill väl veta, var han ligger? Vänta ett
ögonblick!» Han ringde på i telefonen bredvid sig och
begärde ett samtal med en verkmästare. Så fort han
erhållit svar på sina frågor, skrev han en siffra på en
liten lapp och räckte den åt Betulander.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
