Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Karlssons korta äktenskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
Barnmorskan var van vid svårare färder än denna
och tog det hela lugnt, sedan hon till tröst mot
mötande svårigheter erhållit en liten flaska konjak.
Andersson själv darrade av iver och handlingslust.
»Mitt dotterbarn ska vara äkta, hör ni det», sade
han och slog knytnäven i båtrelingen.
De bägge kvinnorna placerades väl insvepta i
täcken och schalar på en toft, och männen gingo ut på
isen, skjutande båten framför sig.
På stranden var Djupnäs hela befolkning samlad
för att åse den egendomliga bröllopsfärden.
Gumman Westergren och hennes döttrar, mor Betulander
och Elfrida, Nords piga, hade alla suttit hos den
förstnämnda sedan dagbräckningen och stärkt sig med ett
större antal kaffekoppar. I betraktande därav voro de
särdeles tystlåtna, ty för ögonblicket gåvo de endast
sina känslor luft genom menande blinkningar.
Ett tiotal steg från dem stodo »pojkarna» Österman,
gubben Nord och Öman i en undrande grupp. De voro
bjudna till bröllopet och hade lovat att invänta
kyrkfolkets återkomst. Mor Karlsson med sina söner och
döttrar höll sig i deras närhet och skakade utan
uppehåll huvudet med ett eftertryck, som var smärtsamt
att åse. Gumman Westergren gick bort till henne och
gav sådan den nu var, den enda tröst, hon var i stånd
att ge.
»Ja, blir dom inte kvar i sjön, så kommer dom
te-minstingen att förkyla sej en å var eviga en.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
