Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Karlssons korta äktenskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
171
Mor Karlsson började gråta på nytt och Elfrida,
som »hade lätt för tårar», följde hennes exempel.
Det var under tysta och allvarliga
avskedshälsningar som högljudd gråt kyrkfararna anträdde sin färd.
Grupperna på stranden sågo dem draga längre och
längre bort. Det gick utmärkt, medan isen bar, men
sedan måtte oväntade hinder ha tillstött, ty båten
vaggade häftigt av och an. »Pojkarna» Österman
blickade betänksamt på varandra, och Öman log blekt.
Mor Karlsson sprang upplöst i tårar till Anderssons
stuga, och där varnade hon två timmar å rad sina
båda flickor för allt vad karlar hette; efter den tiden
vände hon sig till sönerna och bad dem i bevekande
ordalag undvika kvinnfolk. Dessa ansträngningar
uttömde hennes krafter, så att hon somnade i ett
soffhörn, varpå sönerna begåvo sig till bröderna
österman för att möjligen bli bjudna på ett glas »starkt»
och få tala om flickor.
Sent på aftonen återvände kyrkfararna välbehållna
men uttröttade. Kristina jämrade sig högt och blev
till hälften buren, till hälften gående ledd uppför
backen. På hemmets trappa stupade hon omkull och
med ett långt utdraget skri, som hördes kring hela
Djupnäs, föddes det barn, som varit anledningen till
brådskan. Ångesten och oron under dagen hade
påskyndat nedkomsten, men gossen var frisk och
välskapad. Hustrun, som blivit mor på bröllopsdagen,
bars in och lades till sängs, samt lämnades i
barnmorskans och mor Karlssons vård.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
