Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Karlssons korta äktenskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206
fredsställelse, försjönk August i tankar. Sedan han
vägt skälen för och mot, fattade han beslutet att
glömma den elakhet man visat honom och förlåta alla med
undantag av Andersson. Och då han nu skulle däran,
ville han själv gärna träda jämförelsevis skuldfri
inför sin domare. August medgav, att han narrat
Kristina på avvägar. Det var uteslutande beräkning, när
han dussintals gånger viskat i hennes öra: ge’ dej
sjutton på att jag ä så glad i dej, en karl kan vara.
Det var inte på Kristina han tänkt, det var på gården.
Hans egna föräldrar visste, vilka förhoppningar sonen
hyste och... Nej, han ville så litet som möjligt blanda
in dem i detta, fastän de nog förtjänade en extra
upp-sträckning, eftersom de övergivit honom, när det
började gå galet. Gått galet ja ... Det var honom
omöjligt att fatta ... åh ... nej, han förlät alla ... med
undantag av Andersson.
Rörd av sin egen godhet förde August buteljen till
näsan för att undersöka, om giftet förrådde sina
närvaro genom den särskilda stank, som borde finnas.
Ur buteljhalsen steg blott en doft, som angenämt och
förledande kittlade hans luktorgan. Då han ändå snart
skulle dö, gjorde det ingenting, ifall han tog en klunk
mer eller mindre. Alltså drack August Karlsson och
ju oftare han gjorde det, desto gladare och nöjdare
blev han. I stället för att, som han väntat, bränna
sönder inälvorna, värmde konjaken, som konjak
brukade och skulle.
Efter en halvtimme hade hans dödsfruktan och de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
