Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Havet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
259
hit’en! Det kan vara så gott att få saken uppgjord
med ens.»
Det var alldeles tyst i stugan, medan Anna gick ut
på förstugubron och ropade. När fadern på hennes
kallelse kommit in och sett vilka besökarna voro,
förstod han genast vad frågan gällde. Surmulen och
förargad stannade han vid dörren, valkade bussen och
spottade slutligen i askan på spiselhällen.
Ejderman satt tyst och orörlig i långsoffan, men
hans ögon talade. Granskärsbonden gick ett slag över
golvet och vände sig om. Han och Ejderman hade
växlat en blick, av vilken båda hämtat styrka.
»Nå va’ ä’ det om?» fräste bonden, då han insåg,
att tystnaden ej skulle göra saken bättre.
»Jo, han, Joel, ä’ här», tog hustrun vid.
»Det märks nog», bet bonden av. »Han ä’
tillräckligt lång för att synas.»
Joel nickade, som om han tagit yttrandet för en
artighet.
»Jo, jag ä’ som sagt här», sade han sävligt. »Å
eftersom jag ä’ glad i Anna å hon gott kan lika mej,
så tänkte jag först som sist fråga, ifall ni har något
emot, att vi spänner till å gifter oss?»
»Jo, dom har det», fnös bonden, och hustrun
nickade instämmande.
»Jag har liksom trott det», fortsatte Joel lugnt.
»Men det har en ju ofta både sett å hört, att
föräldrar inte begripa sina egna barns bästa, så det fäster
jag mig inte stort vid. För nu ä’ det så, att jag vill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
