Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Havet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
260
gifta mig med Anna, å då k-an vi anse den saken
avgjord.»
»Hennes egna föräldrar har väl ändå...»
»Hennes egna föräldrar ska’ först och främst tänka
sig för», avbröt Joel. »Å när dom tänkt på saken,
begriper dom nog, att ungt folk passar bäst ihop. Men
att fösa en flicka, som inte fyllt nitton år än, i armarna
på en gammal karl, det ä’ som att vilja förena eld å
vatten. Det går inte. Det blir bara rök å os å
rackartyg. Å det ä’ man väl ändå helst utan.»
»Han har då en käft, som det inte finns maken till»,
anmärkte Annas mor harmset.
»Han har det», bekräftade Joel med samma
orubbliga lugn, som han hela tiden visat. »Så va’ den delen
angår, ska’ vi inte språka mer om’et. Å ä’ det så,
att jag vänt ögonen till en flicka, kan jag nog också
försvara henne mot vem det vara må.» Han reste sig,
gick bort till Ejderman, slog knytnäven i bordet
framför honom, så att kaffekoppen hoppade högt och
fortfor. »Inte för att jag varken ämnar hota eller
skrävla... neej då... men tittar någon på min tös,
ä’ det allt bäst, att han först ber gud nådeligen bevara
sej å sitt skinn.»
Ejderman kröp in i soffhörnet och stirrade på Joel
Nord. Granskärsbonden och hans hustru sökte
förgäves ord att uttrycka sitt misshag, och de voro ändå
kända för en mindre vanlig talförhet.
Joel Nord såg sig omkring, och när han konstaterat
den verkan hans ord frambragt, nickade han kärvt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
