Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Havet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
271
Han hade ännu ej insett, vilka följder hans belägenhet
möjligen skulle medföra, Men när en bitande fläkt
oväntat kylde hans ansikte, stod det med ens klart för
honom, att verkliga faror måhända hotade. Ångesten
grep liksom med järnhänder kring hans strupe, och
han nödgades göra en kraftig ansträngning för att
åter fylla lungorna med luft. Han hade sjunkit ned
på aktertoften och satt en stund rådlös och häpen. Så
ryckte han upp sig och började treva efter årorna.
Det fanns inga. Han blev varken överraskad eller
nedslagen, han erfor blott en stillsam beundran för
den skicklighet varmed Ejderman gått till väga.
»Jag ska’ väl ändå hälsa Anna», tyckte han sig på
nytt höra den andre ropa.
Joel skrattade bittert, och så började han ånyo söka
i båten. Det gällde att finna en planka, varmed han
så gott sig göra lät kunde styra hemåt. Att ingen
lämplig sådan stod att få, visste han förut, men han
letade det oaktat överallt i båten. Så kom han på
tanken att bryta loss en toft och använda den.
När han efter en stunds styvt arbete höll brädan i
sina händer, log han segervisst. Han lindade
storskotet kring ena handen, tog plats på aktertoften och
lyckades verkligen vända båten. Men snart märkte
han, hur kölden gjorde fingrarna känslolösa, det sved
och stack i skinnet, och armarna kändes stundtals som
förlamade. Endast med uppbjudande av hela sin
viljestyrka förmådde han tvinga sig att hålla brädstumpen
kvar i vattnet. Det porlade sakta i aktern och han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
