Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Havet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
272
märkte, att båten sköt fart. Flera minuter fröjdade
han sig däråt, så slogs han plötsligt av en tanke, som
fyllde honom med skräck:
»Vart styr jag?»
Tungt och ogenomträngligt ruvade mörkret kring
honom. Han visste icke var han befann sig... lika
litet vart han for. Med svidande ögon ansträngde han
sig till det yttersta att söka upptäcka ljuset från fyren
vid lotsstationen eller fartygets lanternor, de borde
inte vara så långt borta ännu. Kring hela horisonten
fanns ingenting att se.
Joel sänkte huvudet och tvang sig att tänka. Han
insåg, att han inte orkade hålla brädan någon längre
stund, ställningen var för obekväm och sådant
lyckades eljes endast när man seglade med vinden. För
övrigt inbillade han sig, att den vänt. Västlig hade
den varit, när de seglat ut, nu blåste den visst rakt
från norr. Som det var honom omöjligt att få klart
för sig, varifrån den kom, sköt han tanken därpå åt
sidan. Det var helt enkelt farligt att uppehålla sig vid
sådant, som gjorde honom osäker.
Han vred sakta på brädan, som han använde till
styre, och lät båten följa med vinden, därigenom
medgivande, att han ej hoppades komma hem ... så snart,
tillade han strax liksom för att stärka sitt mod. Han
visste, att ångesten, som lurade bakom allt vad han
gjorde eller tänkte, till varje pris måste hållas på
avstånd.
»’Jag ska’ väl ändå hälsa Anna’, sade han högt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
