Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Havet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
281
»Ä’ du rädd, att jag ska ställa till spektakel, va?»
ȁh nej, du ser just inte farlig ut numera. Kom
så går vi då!»
De gingo inåt ön. österman hade utan att tänka
därpå tagit ut stegen, men då han hörde Joel pusta
av ansträngning, saktade han farten.
»Gå inte långsammare för min skull, jag tar mig
nog fram.»
»Nä nä, inte för det, men ändå ...»
De gingo tigande vidare, tills Österman sade:
»Det ä’ farligt vad du ser förstörd ut.»
Joel hade tydligen väntat detta eller något liknande, .
ty han började genast berätta.
Hans ben var en gång för alla styvt och skulle
förmodligen aldrig bli annorlunda. Vänstra armen hade
stelnat i en krok, emedan han nödgats hålla brädan,
varmed han styrde i en så obekväm ställning. »Det
var ju så omänskligt kallt, vet jag. Jag frös fast, å
då kan man tänka sej rexten.» Ögonen voro också
angripna, men synen hade han i behåll.
»Å så ä’ det ryggmatisten, den släpper mej nog
aldrig.»
Österman nickade betänksamt till varje mening och
gav sin förundran och sitt deltagande luft genom att
emellanåt utstöta ett kort: »nä men... jag må
säga...» eller: »det var då för otäckt.»
Joel nickade och sedan han berättat sina öden, fanns
intet mer att tillägga. De båda kamraterna gingo
vidare utefter den backiga vägen inåt ön. Joel tänkte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
