Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Havet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
300
Hennes moraliska vandel var fläckfri och hon berömde
sig högljutt av, att öns pojkar ståndaktigt hållits på
avstånd. Den lätthet, varmed detta skett ägde en
naturlig förklaringsgrund, men det hade aldrig fallit
Elfrida in att tänka därpå. Den egentliga
anmärkningen mot henne var, att hon något för omsorgsfullt
undvek beröringen med vatten. Hon kom direkt från
en rengöring i ladugården till spiseln och besvärade
sig sällan med ett ombyte av kläder. Hon trivdes i
smörjan, och för att göra hennes karakteristik
fullständig återstår endast att tillägga, vad öborna
plägade säga, när det gällde att beteckna ett riktigt
dumhuvud: enfaldig som Elfrida hos Nords, sade de. —
Det var en av de första dagarna i november Joel
stack ut från den rankiga båtbryggan. Solen lutade
mot sin nedgång och längst borta i norr hopade sig
mörka molnmassor. Vinden låg in i viken och den
gamla sumpen stampade svårt.
»Om vi skulle vänta tills i morron», ropade Elfrida.
Joel såg att hon rörde munnen och anade, vad hon
sade.
»Prat!» mumlade han kärvt och höll stadig kurs
på Betulanders kobbe. Han var fullt upptagen av att
se, om båten skulle komma förbi den och genom att
hålla så högt som möjligt i vinden, lyckades han
verkligen däri. Det högg väl mot en sten eller två, men
pojktagen gingo aldrig ur gubben, när han låg på
sjön, och han skrattade gott åt stötarna. Så hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
