Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Havet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
309
»Jag har då aldrig sett maken!» utbrast öman, där
han stod.
Nästa sköte halades upp, och det glänste som silver
om den.
»Det var då en oförskämd tur!» knotade öman.
»Nu har gubbtjuven strömming för två vintrar.»
Sumpen låg mycket djupt, när den äntligen tog land.
Öman sneglade under lugg på Joel, vilkens ansikte
dock ej visade någon större tillfredsställelse.
»Den fångsten var väl värd en natts frysande», sade
Joel stillsamt.
Elfrida nickade, men hennes min var skuldmedveten
och blicken skygg.
öman kisade med ögonen och försökte se satirisk
ut, men bröderna voro allvarliga och befattade sig ej
med annat än den ovanligt rika fångsten. Sumpen
bands efter skötbåten, i vilken alla togo plats, och
hemfärden anträddes.
Den vintern gick som alla andra på Hällan. Det
enda, värt att lägga märke till, var väl, att Elfridas
lynne blivit synnerligen ojämnt. Hon snäste sitt
husbondfolk ibland och grät stundom med huvudet gömt
i förklädet. Mor Betulander gjorde sig ofta ärenden
över till henne, vädrade i vråarna och snodde i kök
och ladugård. Resultatet av hennes besök blev en
oväntat intim vänskap med gummorna på ön, mycket
kaffedrickande och många hemlighetsfulla antydningar.
Elfrida var dock hårdnackad i sin tystnad och först
fram på sommaren erhöllo de nyfikna den visshet, de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
