Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Havet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
310
sökt. Då lyckades Elfrida ej längre dölja sitt tillstånd,
och pratet tog fart.
»Nu skulle öns sladderkäringar kunna driva alla
skärgårdens kvaritar med sitt munväder», sade
Alexander österman.
»Bevare oss väl, att gamle Joel... oj, oj, oj», ljöd
det överallt. En storm av förtrytelse och harm
brusade över ön. De väckta höllo täta sammankomster
för att tänka ut ett straff, nog stort åt denne
förvillade broder, vilkens skuld ingen betvivlade. De
världsligt sinnade njöto av villervallan i motståndarnas läger
och eggade upp raseriet genom försåtliga
anmärkningar och elaka infall. De troende förstodo, att deras
anseende stod på spel, och bestämde sig för att göra
något, men visste ännu ej vad. Till en början
koncentrerade de sina ansträngningar på gumman Nord.
Var dag i flera månaders tid nötte äldre och yngre
kvinnor Hällans trappsteg. De öste hela sjöar av
deltagande över den gamla, klagade och gräto. Men de
mötte oväntat mothugg och gingo slutligen med snopna
miner.
»Han har inte sagt ett ord åt mej ännu», svarade
gumman Nord oföränderligt på utgjutelserna. »Å
förrän jag hört det ur Joels egen mun, tror jag inte
ett ord, om så hela världen stod här i kammaren å
sa’ det.»
Inför en sådan envishet var intet att göra, och man
beslöt att bida sin tid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
