Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Havet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
327
Det fann även Bernhard besynnerligt, och hans
ögon blevo stora.
»Ja, nu ä’ det ingenting mer», sade Joel tomt och
blev igen den han länge varit. Han mumlade något
för sig, att så länge det var öppet vatten, hände det
ej, — »men en får si, hur det går, innan det fryser
te’ vintern.»
Vad han syftade på, förstod Bernhard ej. Vid
hemkomsten till ön stod han och såg efter gamle Joel,
som linkade bortåt vägen, ledande Hildegard vid
handen, medan Elfrida gråtande gick bakom dem.
»Stort följe fick gumman då inte», sade Alexander,
under det han ordnade i båten.
»Hon sover lika gott för det», svarade brodern.
Efter en stund fortfor han: »Något sån’t, som
gubben sa’ mej, har jag aldrig hört förr.»
»Va’ sa’ han då?»
Bernhard nödgades tänka en stund, innan han
svarade:
»Nu vet jag vägen, sa’ han», kom det slutligen.
»Det var ackurat, som om gubben sett slutet.»
»Han gör kanske det», menade Alexander svävande
på målföret.
»Då tänker ja’, att vi gå över te’ Hällan emellanåt
för att titta efter, hur han har det. Elfrida blir nog
inte go’ att tas med nu, när hon ska’ styra å ställa
ensam.»
»Vi göra väl det», sade Alexander.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
