Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Snart i domen skall du ställas,
ställas för Guds anlete;
broder; då din dom skall fällas:
himmel eller helvete.
Alle äro vi stora syndare och illgärningsmän, alle,
alle. Men denna natten hafva vi två, du, Karl Lind,
och jag, Fergus Mac Rand, begått en synd så stor, att
den aldrig kan förlåten varda. När fyra män, galne af
hunger och plågor, ville slå en femte, för att äta af hans
kött, stodo vi två bredvid och läto det ske. De fyra fingo
brådt sitt straff... nej, de erhöllo befrielse, men vi två,
som voro för fega att bistå dem i deras onda uppsåt, vi
vänta vårt. Ty det, som nu är öfver oss, är blott början
till straffet.
Fergus Mac Rand, du är en stor syndare, Karl Lind,
du är ock en stor syndare, ty vi hafva dräpt fem
människor. Fergus, Fergus, hvarför talade du ej sålunda, när
striden rasade: man dödar bredvid dig. Du har en knif
i ditt bälte, hjälp den, som bör hjälpas! Du sade intet,
du tänkte: låt de fyra, som äro galna af hunger och plågor,
slå den ensamme, på det att jag, som bibehållit mina
krafter, må roffa åt mig det största stycket af hans kött.
Så tänkte jag, och så tänkte du, Karl Lind.
Men därför har herren Zebaoth lagt sin starkhets hand
tungt på Fergus Mac Rands värkande hufvud och hviskat
i hans öra: Du har begått en dubbel synd, Fergus. Du
halp icke den ensamme i hans nöd, du halp icke heller
dem, som i sin nöd anföllo honom för att skaffa sig och
dig föda; du är en femdubbel mandråpare. För denna din
femdubbla synd kräfver nu jag, herren din gud, som är en
stark hämnare, ditt lif. Gack hädan, Fergus Mac Rand,
gack hädan! Du är icke värd att nämnas människa. —
Och jag, Fergus Mac Rand, säger till dig, herre Zebaoth,
hvars starkhets hand jag känner på mitt arma hufvud:
Den är tung som bly, din hand, herre, den krossar som
världens alla förbannelser. Ja, jag har syndat svårt och
stort, ty om jag bistått de fyra, hade dessa två, som nu
ligga här döende, kanhända lefvat och blifvit räddade.
Men jag gjorde intet, jag är en åttadubbel människodråpare,
ty äfven mitt lif är tillspillogifvet, jag är inte vära att
nämnas människa längre, jag går. Din sol, herre, är icke
för mig, din luft ej heller. För mig finns intet på jorden,
hvad har jag då där att göra. Jag går.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 04:51:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/gjparadis/0041.html
