Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skrämde henne. När den efterlängtade räddningen inte
kommit på dessa aderton dagar, var det ju mycket möjligt
att lika många skulle förflyta, innan... Nej, på det ville
hon ej tänka.
Strax efteråt klättrade hon ned utför klipporna, hunger
och fruktan, de enda, med hvilka hon stiftat någon
närmare bekantskap på denna förfärliga strand, drefvo henne
att företaga något, sak samma hvad. Först ämnade hon
hjärtligt tacka Lind för hans outtröttliga omsorg om hennes
lif, ty hon förstod, att han vårdat henne väl, men en blick
på mannen vid elden, tillslöt den redan öppnade munnen.
Hans rödbruna hår föll tofvigt och oordnadt ned i
ansiktet och några stripiga testar nådde ända till axlarne.
Öfverläppen och hakan, som förut varit bara, betäcktes nu
af tumslång, sträf skäggstubb och kläderna hängde i trasor
kring hans grofva lemmar. Vid de nakna fötterna hade
han med segelgarn bundit fast ett par barkstycken och hela
figuren föreföll till ytterlighet vanvårdad.
Lind syntes ana hennes tankar, ty med ett vänligt
grin sade han:
— Ser just inte fin ut, hva’, miss?
Och då hon alltjämt teg, tillade han småskrattande.
— Har gömt undan helgdagsstassen, tills vi ska’
härifrån, miss. — Nåå, får det lof att vara en bit; jag håller
just på med middagen. — Han makade eldbränderna åt sidan,
lyftade med hjälp af ett par pinnar upp en flat sten, som
täckte en liten fördjupning i marken, och fortsatte, tydligen
mycket stolt öfver sin uppfinning: — Titta hit, miss! En
präktig kastrull, inte sant? Hela skillnaden ä’ bara den,
att man vanligtvis gör eld under grytan, men jag låter det
brinna ofvanpå locket, he, he, he.
Miss Elisabeth gaf knappt akt på, hur han med sina
pinnar fiskade upp tvänne välkokta krabbor ur
fördjupningen mellan stenarne. Hon tänkte blott på en sak: att
hon snart liksom han, skulle visa sig höljd i lumpor och
med okammadt hår. Och denna tanke fördubblade hennes
åtrå att få lämna ett ställe, där hon saknade allt, som
skänkte hennes lif, hvad hon ansåg vara dess innehåll.
Lind hade ej tid att märka något. Behändigt bröt
han upp krabbornas skal och serverade henne på en flat sten.
—Vars’ go’, miss! — Med sina allt annat än rena
fingrar, gräfde han ut köttet ur skalet och åt själf af den
andra. — Till frukost krabba, kokt i saltvatten, pratade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
