Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Därmed hade hon tagit kokgropen i besittning och när
han varit till skogen för att hämta bränsle eller fångat ett
par krabbor vid stranden och kom tillbaka, fann han alltid
en af deras konstlösa rätter färdiga väntande sig. De första
experimenten misslyckades alldeles för miss Elisabeth, men
Lind sväljde oföränderligt de stundom för litet eller ibland
för mycket kokade bitarne och förklarade med ett vänligt
grin, »att hon var tusan så mycket styfvare än han».
Under loppet af en månad lärde hon sig deras enkla
kokkonsts alla små finesser och då hon blifvit säker på
sin sak, började hon gå vidare för att finna något nytt.
På ön växte en hel del plantor, hvilkas blad, frön eller
frukter antagligen lämpade sig till kryddor eller kanske
rent utaf dögo till nya anrättningar. Hon gjorde i
hemlighet några försök och efter ett par tvifvelaktiga sådana
märkte hon, att en i smaken pepparliknande skidfrukt med
fördel lät sig användas till det traniga fågelköttet, en annan
passade till sköldpaddssoppan, medan hon af de små
citronartade frukterna lyckades framställa en syrlig, men smaklig
kräm.
Sin första triumf på detta område hade hon firat en
vecka förut. När Lind ätit det mörka, trådiga
sköldpaddskött, hvaraf deras middagsmåltid bestått, utbrast han
beundrande.
— Anfäkta det, miss, det här med kryddorna hade
jag aldrig kunnat hitta på. — Och för att på något sätt
visa sin erkänsla för hennes omsorg om honom bar han
hem dubbelt så mycket bränsle som vanligt, ty fastän de
ännu ägde ett par tändsticksaskar kvar, underhöllo de elden
brinnande dygnet om.
De bägge skeppsbrutna gledo hvarandra märkbart
närmare med hvarje dag. Den händige matrosen, som
alltid hittade en utväg ur de små bryderier, hvari de emellanåt
råkade, och som utan onödigt prat fullgjorde hvad han
ansåg vara sina åligganden, växte i miss Elisabeths ögon.
Från att hafva varit en vanlig simpel arbetare, af hvilka
millioner lefde och dogo, utan att hon eller hennes likar
förr ens offrat en tanke däråt, blef han en plikttrogen
människa — och hur många sådana finns det väl? frågade
hon sig. Efter denna sin upptäckt, som hon kallade det,
blygdes hon öfver att ej hafva gjort den, förrän hon tvingats
därtill. Och när småningom de barnsliga fördomar, på
hvilkas bibehållande ett s. k. modärnt samhälle existerar, nötits
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
