Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kvinnan bredvid sig, lyfte henne från marken och började
springa utför sluttningen mot bäcken. Under honom darrade
marken konvulsiviskt, stenar bredvid honom lossnade,
klippblock satte sig i rörelse och rullade tungt nedåt, liksom
ville de springa i kapp med den flyende, men han hvarken
snafvade eller föll, icke en enda gång steg han miste, icke
ett ögonblick snubblade han. Hvarför han flydde, visste
han knappt, han löd blott en instinktartad förnimmelse, som
tvingade honom att blindt rusa bort öfver den vacklande
grunden. Att han bar någon i sina armar märkte han ej;
då han lyftade upp miss Elisabeth, följde han omedvetet
sin natur, som bjöd honom att beskydda henne; han var
den starkaste af dem båda, och han bar henne blind och
döf för allt utom tvänne oklara förnimmelser: att fly och
på samma gång söka rädda sin följeslagerska.
Andlös stormade han framåt och häjdade sig först,
då han vadat flere steg ut i bäcken. Dess friska vatten
återgaf honom förmågan att tänka någorlunda redigt och
kraft att handla därefter. Han stannade en sekund och
gick sedan vidare med sviktande steg, tills han nådde den
motsatta stranden. Men nu halkade han flere gånger, när
nervspänningen ej längre varade, sjönko hans krafter hastigt
under det vanliga och med en lång pustning ställde han
ned henne på marken sägande.
— Här dröja vi väl, så... så få vi se...
Ännu yr efter den förtviflade språngmarschen öfver en
mark, som hvarje ögonblick hotat att försvinna under hans
fötter, stödde hon sig mot honom och såg mer än tacksamt
in i hans upphettade ansikte. Just nu midt i naturens
uppror blef hans kraftprof något så öfverväldigande
präktigt, att det, som tilldrog sig bredvid dem, syntes henne
betydelselöst i jämförelse därmed. I samma stund då hon
förlamad af skräck öfver naturrevolutionen rundt omkring
sjunkit ihop oförmögen att röra en lem, hade han lyft upp
henne och störtat bort och utan att svikta hade han burit
henne ända hit till den enda fläck, där jorden ej hotade
att öppna sig och begrafva dem i sitt sköte. Han var
stark och aldrig hade hon så tydligt känt, att på honom
kunde hon lita. Nu när hon sansat sig något och hennes
undrande skrämsel efterträddes af en tillfällig trygghet,
intog tacksamhetskänslan åter första rummet, han hade ånyo
räddat henne för — hon visste icke hvilken gång i
ordningen. Strax efteråt log hon vemodigt åt hvad hon nyss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
