Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Fiskar, utbrast gossen halfhögt och pekade utför
strandbrädden.
Flickan upprepade samma ord ännu saktare och bägge
kröpo baklänges ned från klipporna, de kände till, hur lätt
hafvets invånare blefvo skrämda och flydde, då de sågo
någon röra sig på stranden.
Gossen sprang snabbt till grottan, tog fram metdon
och agn under en häll och återvände till klippranden. Det
fiskstim hans skarpa ögon upptäckt, tumlade om i själfva
vattenytan nedanför dem och tycktes endast vänta på att
blifva fångadt. Så fort refven kastats ut blef det genast
napp. Liggande framstupa på marken iakttogo barnen de
glupska djuren, som trängdes kring den klumpiga kroken och
tyst skrattande togo de emot hvarje fisk, som drogs upp.
— Tolf, sade gossen enstafvigt, när lika många fiskar
lågo på sanden bakom honom, och lindade ihop refven.
Han nåde lärt sig att aldrig fånga flere än, som kunde
användas för dagen, samt att ingenting fick förfaras. Hur
stort nöjet att meta än var, upphörde han därmed, då det
bestämda antalet blifvit fullt.
Flickan nickade tyst och så brusto bägge ut i ett
klockrent skratt. De hade slutat, nu gjorde det ingenting,
om de skrämde bort de öfrige, morgondagen skulle föra
långt flere tillbaka till samma ställe. De fiskar, som ännu
visade tecken till lif dödades, hvarpå flickan med en hvass
sten fjällade och ränsade dem. Sedan buros de till
kokplatsen och anrättades af Elisabeth, medan gossen sträckte
ut sig i skuggan. Flickan sprang beskäftigt kring modren
och räckte henne än ett, än ett annat föremål och alltid
visste hon i förväg, hvad hon borde lämna, innan en önskan
därom blifvit uttalad. Allt skedde tyst och mjukt med
korta vänliga skratt och smeksamma åtbörder, som
besvarades af mödren, den lilla lekte som en kattunge och
gjorde samtidigt nytta. Gossen vände sig bekvämt på ena
sidan, betraktade dem och instämde i skratten. Glädjen
växte, tills han plötsligt sprang upp, grep systern om lifvet
och började tumla om med henne, så att sanden yrde kring
dem. Små gälla skrin, jublande skratt och leken brusade
vidare öfver stenar och sand och i ett nu slängde de af
sig getskinnskoltarne och hoppade i vattnet för att bada.
Deras munterhet ökades ännu mer, då Lind visade sig
på klipporna ofvanför grottan, öfver nacken bärande en
grymtande gris, som ihärdigt sparkade med sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
