Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Sanningssökaren - 4. Den store reformatorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DEN STORE REFORMATORN
11
valmännen i Oxford, som voro missnöjda med de
frisinnade tendenser Gladstone lagt i dagen, valt i hans ställe
en högkonservativ representant. Gladstone hade bland
annat förklarat, att den protestantiska statskyrkan på
Irland ledde till samvetstvång. Att Oxford, lärdomsstaden,
som han så högt älskat, förskjutit honom, gick honom djupt
till sinnes, men på samma gång kände han sig befriad
från hänsynen till sina konservativa valmän.
Han
uppställde sig som kandidat i södra Lancashire och valdes
under jubel av kretsens liberala, till vilka han kommit,
som han själv sade, »äntligen utan munkorg».
Nu stod han klart och helt på den framstegsvänliga
sidan, som han skulle komma att tillhöra till sin levnads
slut, han var dess framtidsman, dess korade hövding, som
med oemotståndlig kraft skulle föra de frisinnade skarorna
till seger.
4. Den store reformatorn.
––
»Ni kunna icke kämpa mot
framtiden. Tiden är på vår sida.»
När Gladstone blev de liberalas ledare i underhuset,
hade den åsikten vunnit mognad hos honom, att en
utsträckning av rösträtten var nödvändig. Gladstone, som
vid universitetet gått i spetsen för studentoppositionen mot
Russels reform bill (bill lagförslag) av 1832, satt nu i
den gamle rösträttsvännen Russells ministär, fast besluten
att använda allt sitt inflytande, all sin vältalighet för att
genomdriva en omfattande rösträttsreform. Två år förut,
1864, hade han givit sin förändrade ståndpunkt till känna
vid en motion av en enskild parlamentsledamot om en
mindre utsträckning av rösträtten. Han förklarade då, att
bevisningsskyldigheten ålåg icke dem, som krävde rösträtt
för de kroppsarbetande klasserna, utan dem, som stodo
emot reformen.
Reformen av 1832 tillfredsställde icke längre det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
